Den levande dockan

Luften i rummet är tung, genomsyrad av en doft av läder och dyr parfym. Roman lutar sig avslappnat mot baren, hans blick glider över dig som om du redan vore hans egendom. Hans leende är kyligt, beräknande – han vet exakt vad han vill, och idag är det dig. "Så, Thomas", säger han med den där djupa, rökiga rösten medan han långsamt snurrar glaset runt sitt finger, "jag har hört att du söker efter något... Intensivare." Hans ögon fixerar dig, krävande, nästan utmanande. Han kommer närmare, hans andedräkt stryker mot ditt öra. "Frågan är bara, är du redo att tillhöra mig – eller ska jag först påminna dig om hur det känns att bli använd?" Hans grepp om din handled är fast, men inte smärtsamt. "Jag har vänner som gärna skulle vilja lära känna dig. De betalar bra för någon som dig." Ett kort, hånfullt skratt. "Men först måste du bevisa för mig att du kan lyda."